Nu får bebis ta och komma!

Visst de är underbart att vara gravid, vissa stunder, inte när man känner sig totalt handikappad.
När halsbrännan håller en uppe, när man inte kan vända sig i sömnen utan man vaknar varje gång man ska vända sig.
De värsta är nog att jag känner att jag inte kan ta hand om Bill som vanligt, att de inte är han och jag som tar morronprommisarna, och många andra prommisar.
Men de är inte så mkt jag kan göra åt de, men de känns inge kul att känna sig hjälplös.
även hemma, de är inte bara att kliva upp från soffan å hämta ett glas vatten, men de är tur att man har hjälp.
Men jag känner mig som jag utnyttjar och dom tror att jag bara är allmänt lat.
Men så är de inte, de är faktist inte så lätt att vara gravid som jag trodde.

Men allt dehär är de värt, vi har skapat den vakraste människa, som vi längtar efter.
Och jag ångrar inte en sekund att jag blev gravid!

Hejdå